Dagens fundering (6+5)

Tycker att det är jobbigt att vänta in fredagen. Känner mig orolig eftersom jag fortfarande inte känner mig gravid.
Jag går runt hemma och på jobbet och överanalyserar ständigt varje växtvärk eller annan symptom som dyker upp. Det känns alldeles för enkelt. För enkelt att efter tre års försök bli spontangravid. Märkligt och nästan overkligt. Och det kanske det är? Jag är beredd på att det kan gå fel och kommer väl inte att få en lugn stund förrän vecka 12 eller 36?
Ja, jag överdriver och försöker intala mig att fredagens VUL kommer att visa lite mer än förra onsdagens.
Ett hjärta som tickar vore ju alldeles underbart att få se!
För övrigt är det samma symptom som tidigare: ömmande bröst, växtvärk och ryggont. Känner ibland en släng av illamående men har svårt att avgöra om det är på riktigt eller bara önsketänkande! Dumt va?